Lugn i stormen. Allt kommer att redovisas. Ja, allt. Och lite till om jag ska vara ärlig. Ni kommer inte att gå hungriga det kan jag lova, men mätta? Nej, framöver så vill ni bara ha mer...
Med eufori och glödande tangenter ska jag ge er inlägg efter inlägg om livet på landet i de värmländska skogarna, om skit under naglarna och valkar i händerna. Om svett och tårar, kärlek och omtanke. Om hur det är att bo i ett lågenergihus, om solpanelernas effektivitet och om kakelugnens skönhet. Om de större byggprojekten tillägnade våra tvåbenta vänner utomhus och om lite mindre byggprojekt tillägnade våra tvåbenta vänner inomhus. Drömmar och idéer. Verklighet och fakta. Och energiförbrukning. Detta ämne som fått en felaktig stämpel på sig. Energi = Tråkigt, komplext, ointressant och alldeles alldeles underbart! Jag menar, bara lyssna på ordet när det rullar fram på din tunga. E n e r g i. Visst kittlar det?
Jag har spottat i händerna. Ställt mig i startblocken. Fokuserat blicken.
I bakgrunden hör jag hur publikens jubel och visslingar sakta,
men säkert, avtar och byter skepnad. Luften darrar av förväntan.
Trots den enorma arenan kopplar jag bort det jag har runt omkring mig.
Siktet är inställt på endast en sak. På att stilla er hunger.
Att tillfredsställa er där ute.
Är ni redo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar