På södra sidan av den gamla boden finns massor av mossiga och torra nyponrosor. Med sekatör, såg, handskar och svordomar har jag ägnat stor del av dagen till att försöka få ner sk*ten. Tanken är att gräsytan ska få husera en kompost framöver, men då måste först rosorna flyttas (ja, lite grönt är det i dem och förhoppningsvis så skjuter de nya skott framöver) och alla grästuvor med ettermyror tas bort.
Nyponrosorna är några stycken till antalet och eftersom jag inte hann med att klippa ner alla idag så har jag ju en härlig dag med fler taggar att se fram emot imorgon. Tänk att de sylvassa sakerna sitter kvar, trots att grenarna är helt döda. Trasslar ihop sig gör grenarna också och så släpper de lagom för att sopa till mig i ansiktet. Tacksamt arbete, not!
Risiga, trassliga och vassa bedrövelser!
Men, men. Det finns inget ont som inte har något gott med sig. Där gräsytan slutar tar berg vid och därefter är det en brant och hyfsat långt ner till gärdet. Eller, långt och lång, men det gör i alla fall ordentligt ont att trilla ner. Jag har en bild framför mig där nyponrosorna växer längs kanten på berget och på så vis avvisar nyfikna barn från att vilja kika, och i värsta fall, trilla ner. Med andra ord så kan man alltså ha nytta av dessa vassa bedrövelser, men just nu känns vägen dit lång. Och taggig...
En sneak peak på Jan-Es nuvarande byggprojekt,
farstukvisten, där staketet börjar ta form. Tjoho, vad bra det blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar