Amanda-hallon

Amanda-hallon, även kallade Manda-hallon, är en gammal hallonsort som ger rikliga mängder av stora, fasta och söta bär. Sorten har förvildats efter att troligtvis planterats som trädgårdshallon för många år sedan av en dam vid namn Amanda.

Ja, så är vår historia bakom de hallon vi planterat här på Nystuga. För många år sedan bodde här i närheten en dam vid namnet Amanda, eller "Manda i Mon" som hon kallades. Hallonbuskarna hon en gång planterade har spritt sig och trots att de växer tätt tätt så är de friska och ger riktigt mycket bär. Ifjol plockade jag drygt 20 liter och visst tog det tid, men absolut inte så lång tid som man kan tro. Bären är stora och fasta och sjunker inte alls ihop som så många andra hallonsorter gör. Förutom att hallonen är otroligt goda och lättplockade så är det kul att kunna ta tillvara på något från bygden och att vår äldsta dotter också heter just Amanda, ja det ger ju en extra knorr åt historien. Självklart skulle vi ha just dessa hallon här på Nystuga.

Namnet Amanda-hallon är självklart inte det officiella namnet på dem, men vad sorten egentligen heter har jag ingen som helst aning om. Ifjol höst kapades hela hallonbeståndet ner vilket gör att det det inte blir några bär förrän nästa år. Hösthallon gör ju så, sätter bär på fjolårsskotten. För vår del var det perfekt med små hallonskott istället för att vi skulle behöva brottas med massor av fullhöga och taggiga skott. Planteringen av hallonen var ju tillräckligt besvärlig som den var...

Lite synd är det förstås att vi inte kan plocka några hallon i år. De som kan köpas i butik smakar ju knappt någonting alls så de undviker vi så långt det går. Jag lägger mina hallon på en plåt för att styckfrysa dem innan de läggs i burkar. På så vis blir det mycket lättare att dosera upp den mängd som behövs till pajen, filen, gröten, saften eller hallonspegeln till en len vaniljpannacotta!