Strilande vatten och champagnekorkar

Upp som en sol................... och ner som en pannkaka..................... Japp, när jag kände att "nu är jag på G igen, nu kör vi!" ja, då slog den till. Influensan. Med full kraft och däckade såväl mig som Jan-E i drygt två veckor. Även om det kvarstår en del huvudvärk och rosslande i bröstet så är vi alla fall på G. Igen. Skam den som ger sig!

Med hälsan kommer också inspirationen. Plötsligt vaknar den kreativa sidan till i mig och tankarna börjar snurra. Vilt och okontrollerat efter att ha legat i dvala under en längre tid. Min bättre hälft visar tydligt sin inte riktigt lika stora entusiasm över de idéer som bubblar ur mig, men men. Så är det alltid. Jag behöver någon som tar ner mig på jorden. Någon som tittar på mig med tveksamma och skeptiska ögon, men som ändå är nyfiken på hur jag tänker. Efter 19 år är vi ett sammansvetsat team. Jag teoretiker, han praktiker.

De allra första ramarna för ett projekt, stort som smått, sätter jag ofta upp i duschen. Eller i badkaret. Det är något speciellt med vatten. Avkopplande, värmande och inte minst. Jag får vara ifred, försvinna bort ett litet tag, till min alldeles egna tankevärld. En värld som helt saknar verklighetsförankring och riktlinjer. Jag gör som jag vill och låter fantasin flöda, precis som det strilande vattnet.

Mina champagnekorkar. Jag har jag länge velat göra något med dessa, men vad? Vinkorkarna ska få äran att bilda ett rejält grytunderlägg till vårt plankbord, men champagnekorkarna? De är ju så oregelbundna. Så igår, när regnet stod som spö i backen och ljudet av strilande vatten nådde mina öron, då fanns den plötsligt där. Tanken som blev en fundering som blev en idé som blev till ett stort leende. NU vet jag vad jag ska göra med mina kära champagnekorkar och jag ska ta Lily Bollinger till hjälp!