Fast vi spolar tillbaks tiden 5 år och tar det från början. Bilderna ovan visar hur ladugården såg ut i stallet när vi köpte den och sedan hur det ser ut nu när getternas bås är på plats. De som bodde på Nystuga innan oss hade några kor och vi valde att behålla de gjutna foderhäckarna även till getterna. Att det sedan visade sig att getterna heller stod, sov och bajsade i foderhäckarna istället för att äta höet, ja det gjorde att vi fick bygga en separat foderhäck på kanten.
Höet förvaras uppe på rännet och genom en lucka i golvet så kan vi lägga det rakt ner i foderhäcken. Mycket smidigt!
Vi är ju helt nya på det här med getter och när det kommer till små ömtåliga killingar så vill vi ju självklart ge dem den bästa starten i livet och inte utsätta dem för onödiga risker. En del menar att bocken kan ge sig på killingarna, andra säger att getterna är värre, speciellt om de har egna killingar, medan nästa skara personer hävdar att det går alldeles utmärkt att ha samtliga individer i samma bås. För att gardera oss så valde vi att bygga två separata bås förutom det lite större gemensamma. Båsen ligger vägg i vägg med varandra och skiljs åt med en spjälvägg av brädor samt kycklingnät högst upp. Visst, om någon av individerna ger sig den på att ta sig in i ett annat bås så klarar de det, men förhoppningsvis så hamnar vi inte där. Vi har i alla fall inte sett några sådana tendenser hittills. Däremot så har vi märkt att getterna är väldigt nyfikna av sig och att de gärna är med och kollar vad vi gör.
Geten Anna födde sina två killingar Simba och Rapunzel på nyårsdagen. Den andra geten, Elsa, ser minsann också lite smårund ut, men det verkar bara som om hon är väldigt förtjust i mat!
Vi har byggt getternas bås till största delen av återvunnet material så som gångjärn och ladugårdens gamla brädfodring. Det känns mer ombonat med den gamla stilen och så är det roligt att kunna ta tillvara på det som en gång använts i ursprungsbygget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar